Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Every Saturday | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 427 | Roses dans un verre | The Source | Detail of The Repose of Venus |
Related Artists:
J.P. Lemke

Rutilio Manetti
Italian Baroque Era Painter , 1571 - 1639 was an Italian painter of late-Mannerism or proto-Baroque, active mainly in Siena. He was influenced and/or taught by the local artists Francesco Vanni and Ventura Salimbeni. He is known to have collaborated with Raffaele Vanni, the son of Francesco. He is known for the following works in Siena or nearby towns: Story of St Catherine and Pope Gregory (1597; Palazzo Pubblico), Baptism of Christ (1600; San Giovannino in Pantaneto); a fresco cycle of the Story of St Roch (1605-1610; San Rocco alla Lupa), Pope Alexander I freed from prison by an Angel from San Giovanni Battista in Sant'Ansano in Greti; a Temptation of Saint Anthony (1620, Sant'Agostino), a Death of Blessed Antonino Patrizi (Monticiano, 1616), a Blessed Domenico dal Pozzo at the table now in Certosa of Florence, a Birth of Virgin (1625, Church of Santa Maria dei Servi), and a painting (1628, Church of San Domenico). He painted a remarkable Allegory of the four seasons and a Parable of the blind men, now in private collections. He also contributed to the Casino Mediceo His style moved from one derived from Barocci to a more Caravaggesque manner after the first decade of the 1600s.
Bonnard, Pierre
French, 1867-1947 French painter and printmaker. He studied at the Academie Julian and the École des Beaux-Arts (1888 C 89). In the 1890s he became a leading member of the Nabis group and came under the influence of Art Nouveau and Japanese prints. With his friend Édouard Vuillard, he developed the intimate domestic interior scene, a genre known as Intimism, depicting fashionable Parisian life in the years before World War I. He also produced still lifes, self-portraits, seascapes, and large-scale decorative paintings. In 1910 he discovered the south of France and began a series of luminous landscapes of the Mediterranean region. He was fascinated by perspective, which he employed in paintings such as The Dining Room (1913). From the 1920s he specialized in landscapes, interiors, views of gardens, and bathing nudes. He produced illustrations for the celebrated journal Revue blanche and decorative pages for Paul Verlaine's book of poetry Parallelement (1900).